Köket tar form & besök av Göran

Hösten kommer sakta – iallafall i kalendern. Det är otroligt fint väder men strandlivet och baden blir lite kortare. Vi arbetar vidare med fönster och dörrar. Dessutom har jag tagit mig an marmordiskhon som jag slipar ren från all ingrodd smuts. Det dammar otroligt men det kommer bli bra.

När vi gjorde lite ärenden i Onelia tappade Catharina sin plånbok. Vi letade länge men utan resultat. Dagen efter åkte vi till Carabiniere som ligger i Porto Maurizio. De tog emot anmälan och Catharina beskrev innehållet. Kort, ID och 70 euro. Vi kände ingen större förhoppning men Mauro har trots allt sagt att kriminaliteten i Imperia är i det närmaste obefintlig. Catharina vill gärna tro att det är sant men efter nästan tre veckor börjar hon sluta hoppas. Kanske ska spärra kort, beställa nya ID-handlingar och glömma pengarna... Men så händer det. Hon får ett meddelande att plånboken är funnen och inlämnad. Vi åker genast dit och när hon får tillbaka plånboken är den helt intakt med kort och pengar. Som en bonus visade det sig att det var 120 euro som låg iden. Imperia är en vänlig plats.

I början av oktober kommer så äntligen arbetet med köket igång. Andrea och Jokko börjar riva det sista och dra nya vattenledningar och el. Nu är det första gången som vi står här med hantverkare på plats och vi måste ta ställning till olika frågor som kräver snabba beslut. Köket har inga standard-skåp som ska in utan det byggs upp enligt mina ritningar med gasbetong. Diskhon som är återbruk är kanske lite för stor så det måste lösas. 

Eftersom vår italienska inte avancerat så snabbt som vi velat så haltar kommunikationen en del men vi tycker att det går bra ändå.

Vi tog bort en dörr till köket och upptäckte att det tidigare varit ett öppet valv där. Jokko tog tag i det och fi´xade det jättefint. Det är märkligt att man hela sitt liv i Sverige varit helt emot valv och föraktfullt kallat dem pizzavalv. Plötsligt bor vi i ett hus där tak- och dörrvalv är oerhört värdefulla. Vi hittade ett litet hål i väggen där vi lade en bit ardesia-sten. För ett litet ljus kanske. 

Golvet vi fått, och som vi är oroliga för om det ska räcka, lades snabbt och kvickt. Det fattades några plattor men det gör inget för det behövdes inga under diskho och diskmaskin. Vi tycker iallafall att det blir otroligt snyggt med det golvet. 

Så kom Göran på besök. Han hade med sig trälister som han gjort till ytterdörren som vi genast började arbeta med. De passade perfekt men lite annat behövde också fixas på dörren. Jag skrapade och oljade järnet ovanför ytterdörren (vad kallas det?) och monterade överljusfönstret. Det var full aktivitet i huset med, snickrande, måleri och kittning av verandafönster med mera. Och... goda middagár. Vi lyckades även få några timmar på stranden med sol och bad. Det visade sig bli de sista stranddagarna för året.

Terassdörren som vi beställt kom men kunde inte installeras eftersom det visade sig att ytterväggen lutade en aning. Inte helt ovanligt. Andrea ska fixa så de får återkomma.

Mauro och Olga tog med oss och Vita på ett studiebesök hos en olivoljeproducent – Fratelli Amoretti. Vi fick en ordentlig rundvandring och såg produktionen från ax till limpa. Kanske kan vi exportera till Sverige...