Vasia, Liguria, Italia

Henrik hittade huset på nätet mitt i natten i mars 2022. I april åkte vi ner för att titta på det. I maj bestämde vi oss för att köpa det. I juni sålde vi vårt hus i Torekov.

Det som fångade oss var glasverandan, terrassen, trädgården, rymden, känslan och utsikten - storlagen över dalen med medelhavet så nära. Att det är stort och med vansinnigt mycket att göra bekymrar oss inte. Vi måste få bo och leva i detta hus, i denna by ovanför den italienska rivieran vid medelhavet i Ligurien.

Här berättar vi om våra vedermödor med att rusta upp huset. I framgång såväl som i motgång. 


I samband med att taket lades om skulle en gammal spricka i fasaden repareras. Efter det behövdes det putsas på lagningen så då passade vi på att låta dem putsa hela fasaden mot trädgården. Vi har haft olika idéer och vill absolut inte att det ska bli för bra.

Biljetter bokade. Den 5 december flyger jag ner till Vasia tillsammans med vår gode vän Göran. Vi ska jobba i huset, äta gott och ha det riktigt trevligt. Göran stannar till fredagen och jag åker hem på måndagen.

På morgonen kör vi till Diano Marina för att hämta vårt kontrakt i original hos Notaio Trucco. Snabbt gjort. Snygga handlingar med ännu mer detaljerade ritningar. Därefter möter vi upp flickorna, som har promenerat från Torre Papone ner till San Lorenzo al Mare, och kör upp till Vasia. Där ska vi träffa borgmästaren och skriva på papper om...

Idag är vi framme vid den stora fixardagen. Catharina, Hedvig och Olga målar allt orange till vitt. Henrik och Nora sorterar skräp. Lappar sätts upp överallt. Salvare! eller Lanciare! Fel uttryck tydligen men det viktiga var salvare – allt annat är skräp...

På morgonen har vi en ny tid att passa. Först ska vi hämta scootern i Ventimiglia. Den ska Olga & Nora köra hem. Ser att säljaren ser lite osäker ut när de kör iväg men de har koll.

Vi är uppe tidigt, som alltid, och åker till huset för att röja ut alla prylar, kläder, flaskor och skräp i Armandos bostad. Den del av huset som vi ska bo i först och som sedermera ska bli Airbnb. Det är ett riktigt grovgöra för han har lämnat massvis med skräp. Vi beslutar att behålla det stora klädskåpet, spisen,...

Den 6 november körde vi upp till Torekov för att lämna vår hund Doris till Henriks mamma där hon ska vara när vi är iväg. På kvällen körde vi vidare ner till Malmö och åt middag med Catharinas mamma. Där bodde vi över för att flyga till Vasia på måndag förmiddag. Denna gång flög vi med SAS Eurobonuspoäng till Nice. Så mycket bättre....

Taket

01.11.2022

Mössan är viktigast. Även i Italien. Vi har hela tiden varit medvetna om att taket måste läggas om. En rundvandring ger en klar bild över förfallet... Det blir mycket dyrare än vi hoppats på men det blir bra.

Det närmar sig kontraktsskrivning men i väntan på det försöker vi reda ut hur vi ska göra med taket. Nu har vi fått en offert på omläggning och isolering av taket. Barbaras killar vill ha €80.000. Vi får en fullkomlig chock och ser oss om efter alternativ.

Efter denna resa är vi överens om att Bergamo inte är något bra alternativ för flyg. RyanAir i all ära men det blir inte så billigt i slutändan och det är en otroligt seg bilresa från Milano till Vasia. Det får bli Nice i fortsättningen.

Huset i Italien är vårt. Vi har skrivit på ett avtal där vi knappt kunde tyda vad det stod. Dessutom på italienska... Och betalat handpenningen på €10.000 till systrarna Franca och Ornella Saluzzo.

Vi har tänkt fram och tillbaka. Ska vi verkligen bara lämna Sverige utan någon förankring i vårt hemland.

Vi bodde drygt fyra år i Torekov. Jag har spenderat alla mina somrar där sedan 1969 och mina föräldrar flyttade dit permanent i slutet på 90-talet. Vi flyttade dit i januari 2018 – Catharina arbetade som distriktssköterska och jag som grafisk formgivare med auktionskataloger till Stockholms Auktionsverk. Hösten 2019 sadlade jag om till...

Väl hemma i Sverige igen har vi mycket att fundera på. Hur ska vi kunna komma över huset som är till salu för €179.000. Vår första tanke är att belåna vårt hus i Torekov eller kanske låna pengar av någon. Vi är lite desperata. Vi tänker att bara vi har huset så kan vi ta det lite vartefter och...

Huset vi hittat var inte alls i det skick som de flesta andra i området. Ingen har bott i huset de senaste 30 åren. Men ingen har heller varit inne och förstört med ogenomtänkta renoveringar – målat med fel färg eller (hemska tanke) bytt ut alla fönster.

Henrik hittade huset på nätet mitt i natten i mars 2022. I april åkte vi ner för att titta på det. I maj bestämde vi oss för att köpa det. I juni sålde vi vårt hus i Torekov.